Färg, bläcket, inte ordet

Vad det kräver av dig

Färg kräver kontroll av interferens, att svara på rätt egenskap medan en annan ropar högre. Läsningen vinner som standard, och spelet ber dig välja bläcket i stället, om och om igen, i högt tempo.

Det är fokus mitt i distraktion, gjort till en runda på 20 sekunder.

Så spelar du

1. Ett färgord visas, skrivet med bläck i en annan färg.
2. Tryck på färgrutan som matchar bläcket, inte ordet. Tangenterna 1 till 4 fungerar också.
3. Nästa ord kommer direkt.
4. Så många du hinner på 20 sekunder. Varje fel tar tillbaka en poäng.
5. Läget för färgblinda byter bläck mot positioner, du svarar var ordet står, inte vad det säger.

Forskningen bakom

Stroop visade 1935 att det tar längre tid att nämna bläcket i ett färgord som säger emot än att nämna en vanlig färgfläck (Stroop, 1935). Den skillnaden, Stroop-effekten, är priset för en automatisk vana, och Färg ber dig betala det snabbt.

Övning på just den här uppgiften gör dig snabbare och mer träffsäker på den (Simons et al., 2016). Det är vad Färg erbjuder, en exakt förmåga, övad i korta dagliga rundor.

På ditt veckokort

Färg matar ditt värde Fokus. Spelet turas om med Go/no-go på fokusplatsen i morgonrutinen.

På söndagen blir veckans fokusspel en siffra från 1 till 99 på ditt kort.

Frågor

Varför är det så svårt?

För att du läser snabbare än du nämner färger. Ordet kommer först och måste skjutas undan. Guiden om Stroop-effekten förklarar varför.

Jag är färgblind, kan jag spela?

Ja. Slå på läget för färgblinda innan du börjar. Spelet använder då positioner och riktningsord i stället för bläck.

Hur räknas resultatet?

Rätt svar på 20 sekunder, minus fel. Träffsäkerhet betyder lika mycket som snabbhet. Sidan för Stroop-testet har hela formatet.

Källor

1. Stroop J.R. (1935). Studies of interference in serial verbal reactions. Journal of Experimental Psychology 18(6), 643 to 662. doi.org/10.1037/h0054651
2. Simons D.J., Boot W.R., Charness N. et al. (2016). Do brain training programs work? Psychological Science in the Public Interest 17(3), 103 to 186. doi.org/10.1177/1529100616661983